Det är så fint hur små stunder fastnar på minnet. Människor gör något så litet som betyder så mycket och egentligen allt. Sådana som gör dom svåra stunderna i livet värda att kämpa sig igenom för. Små stunder där man blir uppfylld av kärlek som om man tog ett för stort andetag och tappade andan i samma ögonblick. Det är då man förstår vad som betyder något.
- När min tillvaro höll på att gå i tusen bitar och hon tog min hand och frågade hur det stod till med mig.
- När min bror stannade upp och kramade mig för att han tyckte att jag borde stanna upp.
- Uttrycket i ansiktet och kroppen när dörren öppnades, (sen dess var jag din Mona).
- När jag inte kunde somna.
- Alltet
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar