Jag blir inte klok på dig.

Tackar för en ostörd natts sömn kära näsa och hals. Nu hoppas jag bara att ni ska ta er i kragen och lämna mig opåverkad och ostörd på dagarna, men det blir sällan som man tänkt sig. Ikväll blir det nog otroligt lugnt i min ensamhet, kan inte bestämma mig för om det känns skönt eller bara outhärdligt. Fast då kommer ju min näsa och hals till tals igen, jag får inte göra något annat än att ta det lugnt. Borde kanske passa på att läsa lite studentlitteratur ikväll, finns det något bättre sätt än så att spendera en fredagskväll på? Nej.

Tänk om man skulle säga precis allt som man egentligen inte vågade säga. Om man skulle strunta eller åtminstone blunda för de konsekvenser det kan få. Frustrerande är det när man inte får chansen att säga det man egentligen inte vågar säga, då ligger det bara där istället och tinar bort.

Det man är rädd för, är ofta det man borde göra.