2. Min första kärlek.

Hm, hur långt och hur seriöst ska vi ta det? Första pojkvännen var Jesper L i tvån. Jag minns inte riktigt hur vi blev tillsammans eller hur det tog slut bara att jag hade följt Ilhan hem efter skolan. Då pappa sen kom och hämtade mig minns jag hur stolt jag var och berätttade för pappa "Jag har en pojkvän". Jag minns inte riktigt hans reaktion men jag tror att han bara frågade vem the dude var.

Annars lite mer seriöst så är jag väl inte den som har en massa kärlekar. Mest "seriösa", fast jag skulle nog beskriva det mer som förtjust, så var det en kille som jag träffade sommaren 08. Det var förövrigt han som gjorde att jag hade det lite jobbigt under första månaden i Oslo, det där med att släppa taget. Jag var svag för honom men vi hade en bänk i stadsparken som vi alltid gick till och den får mig alltid att le men det tog mig nog ca 1 år innan jag verkligen visste att jag var över honom.