Se tidigare inlägg. Jag saknar stugan, älskade fridfulla, trygga stugan. Jag kan sakna min barndom, att mitt största bekymmer var om det skulle regna nästa dag så jag inte fick bada. Att vara oskyldig och omedveten, bara gräs mellan tårna och göra hinderbanor på gården, fara och hämta mjärden och förhoppningsvis få några abborrar att äta till kvällsmacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar