Alltså, dom här smärtstillande sakerna.

Fasen, att gå till apoteket som ligger två korta kvarter bort var en kraftansträngning. Jag gick sedan där med min apotekspåse i handen, gäspade som om jag inte fått sova på 100 år och möttes av en massa medlidande blickar.

Känns som om jag håller på att försvinna från omvärlden. Jag sitter i Annas lilla rum ensam hela dagarna och undrar om jag verkligen kommer att kunna jobba på måndag. Efter min kvart på fötterna så började tårna vrida och vända på sig (kändes det som) och på måndag är det meningen att jag ska stå i 7,5 timme. Vette fasen hur det ska gå men vette fasen hur många fler sånna här dagar jag pallar med.

Nu står Kungarna av Tylösand på schemat, vi får se om jag lyckas hålla mig vaken ett helt avsnitt. Nån gång måste ju vara den första.


Ps. Nackdelen av att sova så mycket är att man drömmer så mycket, det har varit en hejddundrande kavalkad av drömmar, obehagliga, ledsna, glada men den senaste drömmen var, att jag drömde att jag höll på bli uppäten av en bläckfisk, slå den!