Det känns lite tragiskt.

Tycker att det är rätt tråkigt hur man själv helt plötsligt har tid till att skriva flera inlägg medan andra däremot har ett liv och inte tid till att blogga. Det finns något annat att göra för dom medan jag hoppas på tusentals uppdateringar varje sekund utan att det kommer något.

Jag pratade ganska länge med min mamma om släkten osv igårkväll. Jag frågade om jag var lik någon till sättet och det enda hon kunde komma på var att hon kunde inte förstå varifrån min rastlöshet kommer ifrån. Att jag är nog den enda av oss i släkten med sånt behov av att det alltid ska hända något.

Slutsats, Skellefteå är inte min stad.

Ps 1. Jag hatar då man inte bor i samma land med vänner och kan prata i timtals. Tack för att du ringde Anna!

Ps 2. Min morfars morbror skulle sätta sig i en bil en gång och slår igen bildörren. Han glömde att bara att ta in sitt egna huvud innan han slog igen dörren. Efter det fick han var han känslig och fick väldigt mycket huvudvärk om han fick ett slag mot huvudet.